OM EVANGELIEBOKEN 1921 [cid20130802]
Evangelieboken 1921 på nätet [ http://runeberg.org/psalmbok/1932/0539.html ]
Evangelieboken 1921 på nätet [ http://runeberg.org/psalmbok/1932/0539.html ]
1921, Artikel i Svensk Tidskrift: [ http://runeberg.org/svtidskr/1921/0536.html ]
Utdrag:
"Texterna i den nya, i vederbörlig ordning auktoriserade evangelieboken äro tagna ur
1917 års kyrkobibel. Att bringa evangelieboken i överensstämmelse med denna var en
huvuduppgift för kommitterade. Man märker genast, att det här icke blott varit fråga
om en rent mekanisk åtgärd.
För att den vid gudstjänsten använda texten icke skall framstå som ett ur sitt samman-
hang utbrutet bibelcitat kräves oftast en omredigering av dess begynnelseord och
pronomina och andra småord som syfta på något som i bibeln står före perikopen.
På denna formella redaktion har nedlagts stor omsorg och man har genomgående följt
bestämda principer, hämtade ur gammal svensk tradition från 1500-talet, som i sin tur
bygger på den medeltida. Så t. ex. inledas evangelierna i behövliga fall med orden:
»Vid den tiden» (in illo tempore); de ur apostlagärningarna hämtade epistlarna med
»I de dagarna» (In diebus illis); epistlar ur de paulinska breven med »Käre bröder»
(Fratres) o. s. v. Man konstaterar också med tillfredsställelse en del rent typografiska
anordningar. Så ha t. ex. de gamla epistlarna och evangelierna, som ju stamma från
den medeltida kyrkan, framhäfts i förhållande till de hos oss 1860 införda nya
årgångarna texter genom större typer och större mellanslag.
En nyhet som genast faller i ögonen, är att varje sön- och helgdag liksom också varje
text har blivit försedd med sin särskilda överskrift eller rubrik, varmed man
uppenbarligen velat ge uttryck åt söndagens betydelse i kyrkoårets sammanhang och
textens innehåll och den huvudtanke eller huvudsynpunkt, under vilken detta naturligen
inordnas i detta sammanhang. Dessa rubriker synas vara utformade med stor omsorg och
skicklighet och ger åt föreställningen om kyrkoåret ett konkret innehåll, liksom det gör
intrycket av hela evangelieboken mera personligt och levande. Visserligen har härmed
införts i denna ett subjektivt moment, som kunde väcka betänkligheter såsom möjligen i
det följande bindande den svenska predikan, men såväl sättet, varpå saken utförts, som
den vinst, rubrikers införande otvivelaktigt medför för evangeliebokens användning i
den enskilda uppbyggelsens och kristendomsundervisningens tjänst, torde göra, att
man med glädje och tacksamhet kan hälsa denna nyhet.
Den nya evangelieboken innehåller icke en ny serie texter. Försök att åstadkomma en
dylik, som gjorts under senaste årens förarbeten, hade visat, att det icke lät sig göra att
få en efter sammaprinciper som de föregående utvald, med dessa likvärdig ny textserie.
Men därmed är icke sagt, att den nya evangelieboken icke tillmötesgår det intresse, som
legat bakom dessa försök. Med den har nämligen en ganska genomgripande revision av
de 1860 tillfogade årgångarna texter genomförts.
Och genom denna, som i främsta rummet bestått i en del omflyttningar, uteslutningar
och tillägg av textdelar, utförda för att giva ett bättre uttryck åt söndagarnas ställning
i kyrkoåret och att tillgodose praktiska homiletiska krav, har även beretts plats åt en del
nya texter. De mindre högtidsdagarna ha nu också försetts med tvenne fullständiga serier
nya texter. De nya perikoper, som sålunda infogats, uppgå till ett 40-tal, av vilka det alldeles övervägande antalet placerats som aftonsångstexter. Någon större rubbning i fråga om
högmässotexter föreligger alltså icke."
_____________________________________________________________________________
SBL, Edvard M. Rodhe, Ledamot i 1919 års evangeliebokskommitte, som ledde till EB1921
[ http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=6794 ]
Utdrag:
"R var ledamot i en rad utredningar för en förnyelse av det sv gudstjänstlivet. I 1919 års evangeliebokskommitté medverkade han till utarbetandet av 1921 års evangeliebok, genom vilken bl a benämningen "Domssöndagen" på kyrkoårets sista söndag infördes. Samma kommitté, liksom den personellt i stort sett identiska 1925 års kyrkohandbokskommitté, föreslog förändringar i dopritualet. Efter en utdragen teologisk diskussion infördes ett nytt ritual först 1932; på R:s initiativ blev därvid inledningsorden om arvsynden nedtonade. I sin strävan att återge nattvarden dess ställning i söndagens huvudgudstjänst verkade han, inte utan motstånd, för att det dittills fristående skriftermålet skulle kunna infogas i högmässan; detta medgavs 1927 och R utarbetade den liturgiska ordningen för hur det skulle gå till. Både som biskop och ecklesiastikminister hade Sam Stadener på olika sätt sökt hindra reformen; dess genomförande hade inte kunnat ske utan R:s förening av pastoral insikt, liturgisk medvetenhet och seg uthållighet för den linje som därefter snart kom att bli allmän ordning i Sv kyrkan."
